Kläder för en Wild helg!

I helgen som gick var det cowboysare för hela slanten. Vi åkte till Amerikatt på Wild West Show! Det tog en timme dit, man genar över Skillingaryd och efter ”broa” svänger man vänster. Sen åker man lite än hit och än dit. Klart! Typ…

 

Symaskinen hade gått i högvarv, inte hackat en enda gång. (jag är så lycklig över att ha hittat en symaskinsdoktor dit jag har flyttat) han bor nästan i grannhuset.

 

Kläderna för dagen var en kopia av en jag köpt tidigare. Jag ÄLSKAR dessa livstycken som snöras åt så benen domnar bort..  flera kjolar som trollas ihop till en enda och sen som pricken över I:et..  en hatt!

 

 

Man behöver ju inte undra vem som varit framme med hattstock och fjädrar..  Dottern givetvis 🙂 Hon hade även sytt dressen, så den äran får jag inte ta åt mig.

 

 

Om man vill slå till riktigt ordentligt så kan man bli medborgare i Staden High Chaparral. För det var där vi var. Man får be om att bli kontrollerad och godkänd och när man väl blivit det kan man bara tåga in i staden och känna sig som hemma! Förra gången vi gav oss på att försöka, så fick jag nobben. Min klänning var lite i överkant vad de ansåg vara….  korrekt. Den var nämligen sydd av ett tyg översållat med döskallar…  Sånt fanns INTE i den vilda västern. -Men jag är ju en sjörövare, försökte jag förgäves. Men nopp nopp.

 

Nu åkte den dock på igen när vi kom dit dag 2. Då var jag ju redan godkänd, om man säger så…

 

 

 

Kläderna som jag syr är ju tänkta att man ska kunna känna sig levande och wonderful i. Mitt resesällskap till vilda västern bestod av mina fantastiska väninnor och vi hade det helt amazing!   Jag bad dom prova kläderna fullt ut och det gjorde de med besked!

 

 

De hade oxå en lite mera normal sida…

Här samspråkas det hej vilt, man kan ju undra vad de snackar om.

 

 

 

 

 

 

Det hände mycket där i Amerikatt de här 2 dagarna.

Mycket kan sägas men mycket stannar där det hör hemma. Det är nämligen som cowboysar´n sa: Det som händer på ”Chappen” det stannar på ”Chappen” och så är det nog…  😉

 

Annonser

Textiltrolleri

thumbnail_20150516_121459-1[1].jpg

Jag älskar att sy, det kanske har framkommit. Helst skulle jag vilja vara en riktig Haute couture-sömmerska De luxe!  Jag hade 2:a i syslöjd och valde (när man sen fick) träslöjd resten av skolgången. Hade i högstadiet en lärarinna som hade öknamnet Råttan, hon tog död på allt vad inspiration att sy nåt amazing hette. Jag gick igång där bland tygerna och babblade på om det ena efter det andra som jag ville skapa. Bla hittade jag ett smårutigt tyg i mörkblått och lila som jag ville sy ett par as-snygga byxor i att ha till avslutningen i 9:an.

-vi börjar med nåt enkelt, sa fröken och tog fram ett rött manchestertyg. Du får sy en kjol.

 

ok! sa jag och började klippa och nåla. Jag tyckte efter arbetets gång att kjolen var liiite väl stor och frågade om det verkligen skulle vara så här? skulle inte kjolen åtminstone sitta uppe??  -Nä, den ska vara så. det får inte sitta åt.

 

Kan säga att det blev aldrig några rutiga byxor, ej heller nån röd kjol i manchester. Jag gav upp.

 

Kanske därför jag gillar kläder som sitter åt? Korsetter då. Underbara saker. Jag kanske älskar dessa stålförsedda juveler pga att jag kan välja när jag vill bli åtsnörd och inte. Jag är lixom inte tvungen att ha dom varje minut. Jag tycker heller inte om mönster. Fattar inte riktigt vad alla streck ska vara till. Så….. Jag hänger tyget på provdockan, håller in å viker, nålar och klipper. Syr ihop och provar och om man inte har för stora krav på att kunna röra armarna så ja.. så sitter det rätt bra.

 

thumbnail_DSC_1303[1].jpg

Den här klänningen är gjord av silkessammet som har mängder med blommor av glitter i guld och blått. I solen är denna skapelse som en skymt av himlen. Minst.  Den är supertung så när man har den på sig får man dessutom ha 3 underkjolar som orkar hålla upp den. 1 med stål och 2 i endast tyll.

 

thumbnail_FB_IMG_1526850878544[1].jpg

Här är verkligen en amazing kvinna i en amazing dress! Den syddes på plats för att kunna sitta perfekt. Och vad jag kan se så gör den det.   Svart blankt tyg i kjolen som är draperat i svart spets med spindlar och väv i glittrigt lila. Svarta sammetsvantar, smycken och hatt är som pricken över I:et.

 

thumbnail_DSC_0493[1].jpg

Min egen klänning som är ljuvlig att titta på men ett elände att bära. Tyget är totalt lufttätt så värmeslag är det minsta man får räkna med. Men vad är ett värmeslag om man jämför?

 

thumbnail_FB_IMG_1526850860851[1].jpg

 

Denna skapelse kan jag inte säga att jag har sytt. Då ljuger jag. Dockan på bilden är skaparen av denna stass. Men eftersom att jag älskar bilden så la jag in den här. Vill ju att ni oxå ska få nåt vackert att titta på.

 

thumbnail_FB_IMG_1526850890470[1].jpg

Här var det dax för student och vi hade ingen klänning. -Vi snor ihop nåt, sa jag och sagt och gjort. Klänningen var tydligen en succé för efteråt fick vi höra att bärarinnan och hennes kavaljer fått namnet Herr & Fru Dracula. Alla hade säkert inte glatt sig åt detta namn som vi gjorde, jag tyckte att en bättre utmärkelse kunde man inte fått!

 

Ibland har man turen att få gå på bröllop. Det är kul. Bruden har väl mest flax där kan jag tycka, hon får ju ha den finaste klänningen. Av alla. Vi blev som sagt bjudna på ett sommarbröllop. Solen sken och fåglarna kvittrade. Det var ett Iranskt bröllop och vi tänkte länge och funderade på vad vi skulle ha på oss. Jag hade turen att ha en svägerska som, även hon, älskar att ”sno ihop nåt” så jag fick en klänning av henne. En knallröd med invävda trådar i guld. En brokad med andra ord. Eller kanske en brokatell. Iaf så var klänningen lysande att ha på ett sommarbröllop. Vad dottern skulle ha visste vi inte riktigt.

Vi hade varit i Sundbyberg på Tygcentrum och nästan avlidit bland hyllorna som formligen dignar över med tyg. Man är verkligen i himlens höjd när man är där. Sen ljög jag lite oxå när jag frågade om man inte kunde få gå in i det allra heligaste: dit lajvare får gå..

-Är du lajvare?? Frågade den lilla söta expediten. Javisst, sa jag. Det är jag. (jag tänkte att livet är väl förhoppningsvis långt så det hinner jag ju bli med tiden även om jag inte är det idag.) Så jag fick gå in där. Det var som att få peka med trollstaven. Där fanns ALLT!  Det fanns även uppsydda kläder som skulle passat en drottning, både i omfång och i meter per sekund. Vilka skapelser.

 

Jag tittade fort för att inte dö därinne och när jag på darrande ben kom ut från det heliga gick jag an på hyllraderna. Här skulle det shoppas!

Vi gick i rad dottern och jag. Jag plockade ner från hyllorna det vi skulle ha och hon stod bakom mig och höll ut armarna som om vi skulle trava ved i famnen på henne.

 

Det är aldrig billigt i tygaffärer men det är ljuvligt och absolut nödvändigt. Så vi kom ut 4000 kr fattigare men desto mer rikare i tyg.

Så.. det jag försöker säga med detta är att av det ena tyget blev det en klänning till dottern. Ett ganska elastiskt tyg i alla möjliga färger översållat med rasande mycket glitter. SÅ FINT!  Hon ville ha en 30-40 tals blåsa med tillhörande hatt (coiffe) strumpor med söm bak och klackskor. Tjusigt värre..

 

thumbnail_dsc_0788-1[1].jpg

 

singer.jpg

Singer.. vad skulle jag göra utan dig. Min ledsagare sedan 31 år tillbaka. Servad 3 ggr och den går genom tyger tjocka som brädlappar.

Hoppas att hon håller ett par år till. Fick dock veta av symaskinsdoktorn att hon syr på sista refrängen.. hon är sliten du..

 

Ja ja..